CYKA

Fram tills idag hade det gått TVÅ hela veckor sen jag såg min Fru senast! Det är skandal att det får gå så lång tid utan någon som helst IRL-kontakt. Därför tog vi igen alla förlorade skratt och fniss med att prata gamla minnen utanför Gamlinghusen, där vi förr i världen brukade uppehålla oss. Det vill säga ända tills de satte portkod på alla dörrar... Det var ett stort nederlag.

Efter ett tag fick Fru för sig att hon skulle över halva stan (ja, det var det faktiskt) för att tanka på en av sina mobiler. Och medans hon drabbades av akut demens då hon hämtade sitt bankkort satt jag (med hennes grannes ignorante, feta katt som sällskap) och dinglade med benen på en bänk utanför. Trodde Fru hade fastnat i toan men hon hade bara glömt vad det var hon nyss sysslade med och vandrade omkring en bra stund innan hon kom på att hon skulle ju gå ut igen. Jävligt tjurig var hon också då jag inte ville sitta på hennes nymålade sten, som hon inte visste om den hade blivit målad för tre, två eller en månad sen. Eller det kanske var igår? Skumt minne hon hade idag...

Vandringen blev inte så hård. Vi klarade oss dit, men med en farligt mörk himmel i det södra norr. Kortet inhandlades och eftersom att vi köpt COLA, vilket iofs är rätt dumt med tanke på våran colakonsumtion i Turkland, pantade vi flaskorna och skulle köpa oss tuggummin ur de stora runda automaterna. Men inte fan finns det såna längre. Så det var bara att glömma hela grejen och spara den där jävla kronan istället. Sedan fick vi ta oss genom ett Thailandregn för att överhuvudtaget komma hem MEN inte utan att ha tagit en liten regnpaus vid Systembolagets varuintag...