CYKA

Varför kan inte alla affärer tillverka just den jacka jag vill ha? Har nog aldrig varit i så många klädaffärer på samma dag någon gång. Jo kanske då jag förr i tiden var ung och dum och frivilligt följde med Fru på en shoppingrunda... Det var igår det. Idag regnar det! SÅ mysigt. Fattas bara lite åska så blir min dag perfekt. Älskar regn, för då kan jag vandra runt i gummistövlar utan att alla ska glo sönder mig. Världen är allt bra konstig. Hade en skitsjuk dröm inatt där jag med tre följeslagare sprang runt i ett kinesiskt varuhus och letade efter en toalett. Hittade en begravningsavdelning med snuskigt billiga och FULA gravprydnader (samt en gammal kremerad klasskamrat), åkte rutschkanna i  en rulltrappa full med tyska gamlingturister och så försökte jag läsa kinesiska kartor på svenska. Hittade en jävligt äcklig toalett på en rysk restaurang där jag sprang om en hora för att sno det första lediga båset. Golvet därinne var täckt av bajs och toan var vattenfylld ända upp till kanten. Men vad gör man inte när man måste. Efter att jag kommit ut från båset stod en av mina följeslagare där. Hon var halvt norsk/ryss. Hon såg helt apatisk ut och pekade på sina rosa byxor och började sjunga en jättesorglig sång om sina fattiga föräldrar. Jävligt tragiskt var det iaf. Sen vaknade jag med jobbigt svullna ögon OCH med en fundering om Herr Tuttis ännu hade stigit upp. Men det skulle ju vara lika troligt som att den heliga pälsbollen kunde flyga.

Blogg är tråkigt när ingen ger respons på det jag skriver. Blir så jävla rastlös att jag inte kan sitta ner och skriva heller. Får bara städryck i tid och otid TROTS att jag inte går på medicin... Vilket egentligen är bra då städa är det mest avkopplande och underbaraste som finns. Älskar lukten av rent. Men jag hatar den rastlösa känslan som kommer med mina städryck. Tröttnar på precis allt så fort. Jag vill riva ner tapeterna och måla om, även fast väggarna redan är så otroligt perfekta. Vill radera denna helvetesblogg bara för att jag har tröttnat på designen. Kanske dags att ändra den men det tar sån tid... Och efter att ha haft orange hår så blir mitt nu bruna krull bara mer och mer TRÅK. Även fast det bara gått typ två dagar sen jag färgade det. SÅ RASTLÖS.

Nu blev det jävligt gnälligt där. Men jag har varit en gnällkärring idag, enligt Herr Tuttmassage (namnet Arlanda har jag också tröttnat på), så varför inte gnälla lite mer här. Har ju ingen stackare att ventilera mig hos ändå, förutom den heliga pälsbollen av Tanzania och han är inte mycket till sällskap just nu.

Sen ska jag introducera en ny människa här. Jag tyckte att han skulle hetta Pille-Pjär men det blev tydligen för mycket liten kuk-varning så jag fick ändra hans namn till det mindre glamorösa Colamannen. Iaf. Colamannen och jag har stora planer på att ta över den undre världen i främst Ryssland och USA. Jag som tänkt satsa på en verksamhet inom begravningsbranschen behöver ju någon som fixar ett regelbundet kundflöde åt mig. Colamannen, som hade planer på en karriär inom göra-sig-av-med-människor-branschen erbjöd då sina tjänster. Därför tänker vi nu slå våra påsar ihop och tjäna stålar. Helt lagligt såklart.

Gå och dö eller skriv en kommentar. Ha en bra dag!

För typ andra gången i världshistorien vet jag inte vad jag ska skriva... Idag har varit en fin dag. Lika mycket flum som vanligt. Men fan vad allt ska klumpa ihop sig. Helt dött och sen ska alla saker komma på en gång. Gud vill väl köra upp all skit i arslet på mig som vanligt.

ÅH. Det här går inte. Jag har verkligen ingenting att skriva om. JO. Det har varit en fin dag idag! Länge sen det var det. Såg en giraff också. Utanför fönstret. Lång hals hade den. Men ingen vinkel. Jag tycker bäst om den 7-gradiga vinkeln. Den är vanligast av de uddagradiga vinklarna. 2-gradiga är också rätt fin. Men inte lika vass i kanten liksom. 

Jag borde nog sova nu.

Mentalpatienter på väg... Dansa med apan!

Alltså, vi två skulle ha helt sjukt kul även om vi skulle behöva städa toaletter dygnet runt på Donken, ta hand om nerskitna magsjuka snorungar eller "hjälpa" japanska turister att hitta i Gamla Stan. Därför kom vi på den utmärkta idén att köra bil tillbaka ner till Turkland. MEN min Fru kom med en fundering, hon undrade om det skulle ta längst tid att åka över Öresundsbron ner genom Danmark eller ta färjan till Finland och köra den vägen. Jag blev lite rädd där och förklarade för henne att om vi åkte färjan till Finland måste vi igenom RYSSLAND för att komma neråt. Då sa hon att det gick ju inte för sig för "vi skulle bara bli sprängda i luften av en atombomb" om vi åkte där! Där våran bil en gång befunnit sig skulle det då bara finnas en stor krater kvar. Vi skulle kika upp över kanten helt svarta med hår lika välfriserat som Einstein och med Fru hysteriskt nervöst skrattande. Jag röstar på Danmark.


                                          (2) Min Fru bor i en Hitlerbunker
Jag tycker lite synd om henne, för mycket dagsljus, det har hon ju inte. Och mobiltäckningen är verkligen usel under jord. Så om jag någonsin vill prata med henne när hon är hemma måste hon ha ork nog att ställa sig vid en av sina två skyttegluggar för att ha en liten ynka chans att göra sig hörd. Jag hoppas för hennes skull att hon köper ett ställe ovan jord nästa gång. Kanske med IsaIsaIsa...

                          (3) Ni vet Robin Hoods björnpolare, han har en HATT

Och just därför lämnar jag er med en liten fundering; Varför heter Lille John egentligen LILLE John...

Min lista över människor/objekt jag avgudar allra mest* har fått en ny etta! Jag såg den andra Batmanfilmen igår och herre min gud vilken skurk! Han är precis som mig. Helt störd... Arlanda märkte genast likheterna och gav mig rollen som skurkens lillasyster. Jävligt mysig kille det där.

När jag ska ha svamp så har hela skogens sortiment antingen ruttnat eller torkat bort. Det är så jävla typiskt. Sprang runt där bland tallar och granar med en sjal virad runt skallen för att slippa myggen. Äkta svensk terrorist. Funderade på om jag skulle träna lite på mina soldatkunskaper också och kanske kasta mig ner i blåbärsriset för att spana efter fiender eller älgar. Men det kryllade av insekter så den funderingen försvann fort. Provade också att köra bil i förstora stövlar. Det var inihelvete svårt att veta vad jag inte tryckte ner och vad jag verkligen tryckte ner när jag bara halkade runt på pedalerna. Men vad gör man inte för lite spänning!

Nu ska jag och Arlanda på bio så god natt gott folk.

Min och Frus dejt var faktiskt väldigt intressant. Trots stor brist på människor fanns det en del roligt fulla och ack så blåsta pojkar. Med en skåning, en Agro och ett hårdkokt ägg kan man nog inte ha annat än kul. Haha nu kom jag ihåg en häststackare som hette Agro. Lite speciell var den... Aja, det hör inte hit. Herr Tuttmassage! Du heter från och med nu Arlanda. Så vänj dig vid det. Min Fru och jag har båda bytt namn till Therese, och jag är numera miljonär. Under konstiga former, men fortfarande, miljonär. (Fru, de ska betala.)

En sista grej bara, lita aldrig på en frisör med rakat huvud.

Kan någon ge mig ett liv.

Personligen föredrar jag att leva i en flumvärld. För vem fan kan ha kul om man ska vara seriös hela tiden. Jag har lagt min seriösa tid till personlighet nr 2. Så nr 1 är alltså vigd åt flum. Jag ska försöka förklara vid ett senare tillfälle.

Ikväll har jag och Herr Tuttis tittat på militärisk propagandafilm och ätit kladdkaka. Jag kan faktiskt baka, mormor... Den var helt okej men äckligt nog på franska. Filmen alltså.  Franska är så FULT. Men den fick mig att vilja bli soldat så då har den väl gjort sitt jobb, eller hur Tuttis?

Nej, bajs på allt vad kärlek, normalitet och fransmän är. Nu ska jag och Fru ha dejt på krogen!

Herr Tuttmassage och jag har under de senaste dagarna diskuterat svensk maffia. Jag vet. Det låter skitnördigt. För hur jävla brutala är vi i Sverige egentligen? Okej det finns tjuvar och banditer, men ingen maffia. Vi pratade också om vad jag skulle passa att jobba som. Jag tyckte att officer lät perfekt MEN jag har så himla svårt att ta order från andra människor. Väktare lät också bra. Men då måste man tydligen ha fyllt 23 eller nåt. Fjanterier... Sen föreslog han dörrvakt men ändrade sig genast och sa; "nej, du är för liten". Pffh. Eller hur.

Kärringar. Dessa varelser har alltid fascinerat mig. Men de här senaste dagarna har nog för evigt förändrat min syn på hela kärringkonceptet. Och inte till det bättre.

Jag och Pungo hade sett oss själva som brutala kärringar. Vi skulle skrämma slag på snorungar på skolgårdar med hjälp av en moped och ett basebollträ. Jaga de små liven tills de stupade i sandlådor och bakom bollplank. Och den versionen av kärring låter bara mer och mer lockande efter mina mardrömsupplevelser.

De fanns överallt. Bakom mig. Framför mig. Till höger och till vänster. Feta, smala, långa, korta. I varje hörn skvallrades det. Kärringarna stod två och två eller i en liten grupp. Någon sa något. De skrattade sitt hesa kluckande skratt. Hostade upp lite slem, fortsatte skratta och alla vred på huvudet mot en liten ynklig tant med lösgaddarna halvt hängandes i mungipan och kort lilakrulligt hår. När de inte skvallrade så var de på väg någonstans. OCH jag varnar er. Stå inte i vägen för en kärring med ett mål. Då blir du tacklad och det är förödmjukande...

Tro nu inte att jag har utsatt mig för allt det här frivilligt. Jag hade mycket hellre legat hemma i en varm säng och försökt bli fri från mitt jävla halshelvetesvirus. Men, har man något att säga till om i den här världen? Nej. Det har man ju inte. Så just därför bar det av på kärringmässa i Dalarna.


Här stannade vi för en obligatorisk fikapaus på hemresan. Försökte ha ett allvarligt snack med fåglarna men inte fan var det någon som var intresserad av mig. Därför fick jag ta till mutor.

Idag har jag varit inne exakt precis hela dagen. Min hals är pain. Skulle spöat Herr Tuttis på TP men det var helt omöjligt att hitta det förbannade spelet. Istället låg vi och retade skiten ur varandra då vi båda var ordentligt uttråkade. Det slutade iaf med att vi blev någorlunda sams. Sen blev han tydligen hungrig (????) och kände att han behövde ha en måltid, så då bestämde han sig för att vandra hem. För jag kan ju inte laga mat till människan varje dag... Med ett vagt velande om han skulle orka komma tillbaka eller inte lämnade han mig. Jag var ensam. Utan någon. Förutom den heliga pälsbollen av Tanzania. Haha. Jag vet Tuttis. Nu tror du att jag har druckit för mycket cola. Men det har jag inte. Jag har bara käkat för mycket halstabletter. Men dem och arabmusik är det enda som kan få mig att må lite bättre just nu. För du kom ju inte tillbaka...

Nej, nu ska vi inte ge Tuttis dåligt samvete! Så därför, Mr Pottsork, låt oss sätta oss i våran gokart, på med den rosaglittriga hjälmen, dra ner skidglasögonen och så kör vi iväg med vimpeln viftandes i vinden. 

Mina kunskaper om att köra bil tycker jag själv är rätt bra. Speciellt när det kommer till att backa. Konstigt nog är jag bättre på att åka bakåt än framåt... Om vi nu skulle fråga mina föräldrar eller någon annan som har åkt med i samma bil som mig skulle de nog säga att de inte vill ha mig som förare. Och då absolut inte i en stad där det finns andra bilister eller människor. Jag vet att jag har lite svårt att hålla mig lugn och sansad ibland men i en bil så är verkligen allt utanför ett störande moment. Jag tycker väldigt synd om den stackare till lärare som måste ha mig på uppkörningen. Och jag hoppas att man inte kan bli kuggad för att man är lite, ja, hetlevrad?

Det var länge sedan jag skrev något nytt om Mr Pottsork. Anledningen är nog att vi inte har spenderat så mycket tid tillsammans de senaste veckorna. Han övergav ju som sagt planerna på att besöka mig och Fru på våran smekmånad... Det tog lite hårt faktiskt. Men denna morgon kommer han med detta; "Det känns som jul idag." Min första tanke var, vad fan har han rökt på? Sen frågade jag vad han hade gjort igår. Han svarade inte. Det visade sig att hans "känsla" hade ett mycket mer obrutalt motiv än vad jag anade (enligt honom), men jag tror ändå att han hade något fuffens för sig igår. Det skulle vara så typiskt en ryss.