det är ju synd att du är så tjock
1.
Jokern
Så härligt sadistisk
"I believe, whatever doesn't kill you simply makes you... stranger"
2.
Jafar
Het ärkeskurk med utsökt skägg
3.
Hades
Mörk och iskall med lika lite tålamod som mig
4.
Hem till Midgård-gänget
Kan alla repliker utantill, de här är BÄST
5.
Ace Ventura
Helt störd människa som inte bryr sig om vad andra tycker om honom och som går sin egen väg
6.
Tyler Durden
Edward Nortons andra personlighet i Fight Club som är mysigt brutal
7.
Lasse Kongo
Skön svamlande och drickande mupp som inte tror på kärnkraft
8.
Jigsaw
Leker med folks liv, ofta med dödlig utgång men OH vilken smart man
vrid tillbaka klockan
Nu får du fan ta och bestämma dig. Jag orkar inte med det här längre. Att aldrig veta vad som kommer att hända när jag vaknar. Vem det är som tar befälet idag. Du skadar så många. Jag skadar så många. Men det känns som att det inte spelar någon roll. Så länge du får som du vill är allt okej. Just nu är inte allt okej. Känslan av att vara odödlig byts ut mot självhat och äckelkänslor var och varannan minut. Jag älskar att leka med mitt liv. Tillfredsställelsen av att veta att man är sekunder från döden är det enda som får mig att verkligen leva. Jag känner inte lycka för någonting längre. Det du kallar lycka finns inte i min närhet nu. Jag kan inte uppfylla dina behov, och mina verkar så obetydliga och avlägsna när jag vet vad det kan ersättas med.
åsa
ÅH. Det här går inte. Jag har verkligen ingenting att skriva om. JO. Det har varit en fin dag idag! Länge sen det var det. Såg en giraff också. Utanför fönstret. Lång hals hade den. Men ingen vinkel. Jag tycker bäst om den 7-gradiga vinkeln. Den är vanligast av de uddagradiga vinklarna. 2-gradiga är också rätt fin. Men inte lika vass i kanten liksom.
Jag borde nog sova nu.
man must dance
ursäkta mitt virrvarr men jag bygger om i huvudet
(1) Min och Frus planer på att bila ner till Turkland
(2) Min Fru bor i en Hitlerbunker
Jag tycker lite synd om henne, för mycket dagsljus, det har hon ju inte. Och mobiltäckningen är verkligen usel under jord. Så om jag någonsin vill prata med henne när hon är hemma måste hon ha ork nog att ställa sig vid en av sina två skyttegluggar för att ha en liten ynka chans att göra sig hörd. Jag hoppas för hennes skull att hon köper ett ställe ovan jord nästa gång. Kanske med IsaIsaIsa...
(3) Ni vet Robin Hoods björnpolare, han har en HATT
Och just därför lämnar jag er med en liten fundering; Varför heter Lille John egentligen LILLE John...
rapp käft
* Lägger ut den här på bloggen snarast!
är du knullmunter eller bara munter?
Nu ska jag och Arlanda på bio så god natt gott folk.
toffel eller tofflor, det är frågan
En sista grej bara, lita aldrig på en frisör med rakat huvud.
varning för rullande säl
Personligen föredrar jag att leva i en flumvärld. För vem fan kan ha kul om man ska vara seriös hela tiden. Jag har lagt min seriösa tid till personlighet nr 2. Så nr 1 är alltså vigd åt flum. Jag ska försöka förklara vid ett senare tillfälle.
Ikväll har jag och Herr Tuttis tittat på militärisk propagandafilm och ätit kladdkaka. Jag kan faktiskt baka, mormor... Den var helt okej men äckligt nog på franska. Filmen alltså. Franska är så FULT. Men den fick mig att vilja bli soldat så då har den väl gjort sitt jobb, eller hur Tuttis?
Nej, bajs på allt vad kärlek, normalitet och fransmän är. Nu ska jag och Fru ha dejt på krogen!
det slår mig
skit rinner alltid neråt
det finns många eldiga jobb som personlig assistent
Fru skriver: min telefon ringde just!
och det var en kilt jobb hos dom
erre karlsson, ag hade tydligen sökt jobb hos dom
Hon läser för en gångs skull det hon skrivit.
Fru: jag tar det där från början
Fru menar: det var en kille som hette pierre karlsson, och jag hade tydligen sökt jobb hos dom
och dom vill att jag ska komma på intervju imorgon
Min kära fru har lite svårt att uttrycka sig ibland.
fixa håret på låret
Jag och Pungo hade sett oss själva som brutala kärringar. Vi skulle skrämma slag på snorungar på skolgårdar med hjälp av en moped och ett basebollträ. Jaga de små liven tills de stupade i sandlådor och bakom bollplank. Och den versionen av kärring låter bara mer och mer lockande efter mina mardrömsupplevelser.
De fanns överallt. Bakom mig. Framför mig. Till höger och till vänster. Feta, smala, långa, korta. I varje hörn skvallrades det. Kärringarna stod två och två eller i en liten grupp. Någon sa något. De skrattade sitt hesa kluckande skratt. Hostade upp lite slem, fortsatte skratta och alla vred på huvudet mot en liten ynklig tant med lösgaddarna halvt hängandes i mungipan och kort lilakrulligt hår. När de inte skvallrade så var de på väg någonstans. OCH jag varnar er. Stå inte i vägen för en kärring med ett mål. Då blir du tacklad och det är förödmjukande...
Tro nu inte att jag har utsatt mig för allt det här frivilligt. Jag hade mycket hellre legat hemma i en varm säng och försökt bli fri från mitt jävla halshelvetesvirus. Men, har man något att säga till om i den här världen? Nej. Det har man ju inte. Så just därför bar det av på kärringmässa i Dalarna.
Här stannade vi för en obligatorisk fikapaus på hemresan. Försökte ha ett allvarligt snack med fåglarna men inte fan var det någon som var intresserad av mig. Därför fick jag ta till mutor.
americans are not stupid?
passa dig för benplastik, silvia
Nej, nu ska vi inte ge Tuttis dåligt samvete! Så därför, Mr Pottsork, låt oss sätta oss i våran gokart, på med den rosaglittriga hjälmen, dra ner skidglasögonen och så kör vi iväg med vimpeln viftandes i vinden.
sitt på stolen men skrik inte
Inte ens när jag sover slutar min hjärna att muppa sig och mina drömmar har en förmåga att få mig till de sjukaste tankarna. Mycket av det jag skriver bottnar ursprungligen i dem. Hade en period när jag var mindre då jag alltid fastnade på trånga ställen, tunnlar eller rum. Det var ren tortyr. Gjorde allt jag kunde för att vakna men jag var fast. Sedan kom jaktperioden och mina fiender var efter mig vareviga natt. Det kunde vara alla möjliga varelser, från dinosaurier till mördare. Mina jägare kom allt närmare men jag var kvar på samma ställe hur mycket jag än försökte springa mig fri... Då allt detta var över kom den tredje perioden. Där drömmarna bara ville få mig eliminerad. Blev skjuten, knivhuggen, slagen och jag till och med dog. Helt otroligt att känna all den smärtan även fast jag aldrig har blivit skjuten. Därför tror jag att vissa saker man drömmer är sådant man har upplevt i ett tidigare liv.
Har en återkommande dröm om min farfar. Han lever inte längre men han hälsar på mig i drömmarna. Han säger inget, bara kommer. Jag kramar honom, är glad. Men sista gången jag träffade honom i drömmen var allt annorlunda. Jag blev glad som vanligt när jag såg honom, men han kändes liksom helt tom. Inte som en människa, inte som känslor. Nu var allt bara borta...
jag älskar gäddor
julen är kommen
har jag berättat om.. ja det har jag nog
Fram tills idag hade det gått TVÅ hela veckor sen jag såg min Fru senast! Det är skandal att det får gå så lång tid utan någon som helst IRL-kontakt. Därför tog vi igen alla förlorade skratt och fniss med att prata gamla minnen utanför Gamlinghusen, där vi förr i världen brukade uppehålla oss. Det vill säga ända tills de satte portkod på alla dörrar... Det var ett stort nederlag.
Efter ett tag fick Fru för sig att hon skulle över halva stan (ja, det var det faktiskt) för att tanka på en av sina mobiler. Och medans hon drabbades av akut demens då hon hämtade sitt bankkort satt jag (med hennes grannes ignorante, feta katt som sällskap) och dinglade med benen på en bänk utanför. Trodde Fru hade fastnat i toan men hon hade bara glömt vad det var hon nyss sysslade med och vandrade omkring en bra stund innan hon kom på att hon skulle ju gå ut igen. Jävligt tjurig var hon också då jag inte ville sitta på hennes nymålade sten, som hon inte visste om den hade blivit målad för tre, två eller en månad sen. Eller det kanske var igår? Skumt minne hon hade idag...
Vandringen blev inte så hård. Vi klarade oss dit, men med en farligt mörk himmel i det södra norr. Kortet inhandlades och eftersom att vi köpt COLA, vilket iofs är rätt dumt med tanke på våran colakonsumtion i Turkland, pantade vi flaskorna och skulle köpa oss tuggummin ur de stora runda automaterna. Men inte fan finns det såna längre. Så det var bara att glömma hela grejen och spara den där jävla kronan istället. Sedan fick vi ta oss genom ett Thailandregn för att överhuvudtaget komma hem MEN inte utan att ha tagit en liten regnpaus vid Systembolagets varuintag...
katterna förbereder sig för strid
Herr Tuttmassage och jag har idag varit på lägenhetsvisning. Herrn gillade inte det han såg. Jag tyckte att det var ett mysigt ställe. Och jag sa att om jag köpte lägenheten, skulle han när han än ville få komma och bo hos mig. Så länge han hade en flaska cola med sig... Inte ens hyra skulle han behöva betala. Bara en flaska då och då. Och kanske diska också. Jag hatar att diska. Men all annan städning är rena himmelriket. Lovade att jag skulle tvätta hans kläder om han diskade. Han trodde inte att jag kunde tvätta. Det ska vi allt bli två om... Jag har aldrig misslyckats med mina tvättar!
Sen käkade vi donken och satte oss i Fylleparken light (en förortsdel till Fylleparken). Där spelades det fotboll. Men till och med min farmor skulle spöa de där killarna i fotboll. De sög verkligen. Hårt. OCH. En förbicyklande gubbe frågade om jag och Herr Tuttmassage var kära eftersom vi satt så nära varandra. Såklart vi är! Gulliga förståndshandikappade gubbar det finns i Fylleparken light.
vi borde nog inte följa pappersskyltar på palmer
Och ett litet tillägg från Fru. Det var inte 17 liter cola vi hade druckit i Turkland. Det var 17 liter cola VAR.
