CYKA

Jag vet att mitt tålamod inte är det bästa. Det har det aldrig varit. Jag har med ett sammanbitet flin döljt min ilska tills det bara inte går längre. Just nu är jag arg. Och något annat. Inte ledsen. Inte tjurig. Tom? Hur länge kan man gå runt med ett tomt psyke innan det börjar tära på något viktigt. Det känns som att jag snart har nått gränsen för det. Allt och alla verkar vilja få mig att släppa på den sista gnutta självbehärskning jag har kvar.